Vördnadens väg
“Forgetfulness of your real nature is true death; remembrance of it is rebirth.” — Ramana Maharshi
- Fakta
Utgiven av GML Förlag, Stockholm. Utgivningsdatum: 28 september 2020 Språk: Svenska Genre: Lyrik ISBN: 978–91–88851–66–6
Bandtyp: Mjukband Antal sidor: 84 Storlek: 110 x 177 mm Går även att beställa i bokhandeln: Adlibris och Bokus
Låna på Kungliga Biblioteket.
Provläs på Issuu.
John Douglas Andersson leder oss in på slutvägen i sitt skrivande. Hans tankevärld har förvisats till ”dårskapens periferi”, hans verklighet till ”drömmandets utmarker”. Motsägelserna är tydliga, men också spegelbilderna – de som avslöjar dikotomin bakom varje strof, varje dikt han tidigare skrivit. Det uppenbara såväl som det dunkla i Vördnadens väg återger just detta, både bildligt och bokstavligt, och lämnar ingen sten ovänd, ingen eld otänd. Vi anar ett ljus i mörkret, ett hopp i uppgivenheten, en pånyttfödelse i visionerna. Nedskrivaren står inför ett val; att välkomna livet eller ta avsked av det!
”Den vackra ormmänniskan har anlänt. I diktverket Vördnadens väg låter jag henne tala. Det är hennes ord som formas i etern, etern som formas i mina… Hon träder fram ur uppgivenhetens mörker för att ge mig en möjlighet att födas pånytt i ljuset, i en ny värld som utmanar och kontrasterar den jag föddes i, ser och upplever som den enda verkliga, sanna och påtagliga, trots att den aldrig varit något annat än en illusion bland många andra.” — John Douglas Andersson
Från Vördnadens väg
“I know how words are, how they go everywhere, one hint is enough. They talk of love, what do they know? We have the morsel and the knife.” — W. S. Merwin
- Back there in childhood, I became a different man altogether— he who knew whence I’d come, who I’d been and why I could no longer embrace him, why he had to leave me so that I might see and hear that he truly never existed, never had this deathly grip upon me, whenever I tried to find a new way out of life to perchance encounter him, throwing myself into another, far greater world, where the surroundings seemed impervious to everyone’s grand self-deception and mine: I saw the erected rock formations in the valley, the glowing bushes and stones, the glossy obsidian lake a bit away, which always bestowed upon my self-image a new face as I waded out into its cold water, I heard the many winds sing for me in the douglas trees— the song of the unquiet ancestors, the extensive yet narrow span between my voice and its echo as it reached me in a completely different place than that where I always found myself, alone with the shadows—the spiritual helpers of dreams! in a young man’s metamorphosis from cognizance to unrecognizability— like a moth entranced by light from the inaugural day of senses.
- Det var en annan människa jag kom att bli där i barndomen – hon som visste varifrån jag kom, vem jag var och varför jag inte längre kunde vara henne, varför hon var tvungen att lämna mig för att jag skulle kunna få se och höra att hon egentligen aldrig hade existerat, aldrig hade haft detta dödsgrepp om mig, som varje gång jag försökte hitta en ny väg ut i livet, för att där kanske möta henne, lyfte mig ut i en annan, mycket större värld, där omgivningen inte tycktes kunna falla för mitt eller någon annans stora självbedrägeri: jag såg de erigerade bergsformationerna i dalen, de glödande buskarna och stenarna, den blanksvarta sjön en bit bort, som alltid gav min avbild ett nytt ansikte när jag vadade ut i dess kalla vatten, jag hörde de många vindarna sjunga för mig i douglasträden – de sömnlösa förfädernas sång, det långa men ändå nära avståndet mellan min röst och dess eko när det nådde mig på en helt annan plats än den där jag alltid befann mig, ensam med skuggorna – drömmandets vägvisare! i en ung mans metamorfos från igenkännande till oigenkännbarhet – likt en nattmal fångad av ljus från en sinnenas första dag.
❦
- The road of the past is like my road also that of awe, always illuminated by stars that no one else but I can extinguish, hence cover the world completely with my mirror-gaze, two or three shadows that are set free in blissful euphoria— an ecstatic delirium of the double! I will see your face there, your eyes that meet mine, that have always met mine even though decades have passed since we last met in life, I will feel your skin there, your blood that flows in mine, which long ago found another way up to the heart— its own, mine, and that of the love child’s! I will hear your song there, your voice that drowns out mine a hundredfold when I speak to myself in my sleep, but I will also relive the moment when I was born as a new man among men, with a new face over the old, hidden from the fold until it was first seen to crack in the tall, gleaming black grass beside the serpent temple, where the magical quetzal feather was last seen swirling for the trade wind— golden-green with fresh bloodstains in the down, traces of a timeless, almost eternal death throe and hunger, like mine —now appeased, as I, with a clear gaze, move forward to face life in earnest, with memories as fragile seed pods scattered with a full hand, like jagged grains of sand, under my already wounded, bare feet: to be able to sprout and grow anew on the final journey into reality! the road of awe is like my road, also that of the future, always fleeing toward stars that no one else but I can ignite.
- Det förflutnas väg är som min väg också vördnadens, alltid upplyst av stjärnor som ingen annan än jag kan släcka, så helt täcka världen med mitt spegelskådande, två eller tre skuggor som släpps fria i aningslös eufori – ett dubbelgångarens extatiska delirium! ditt ansikte ska jag se där, dina ögon som möter mina, som alltid mött mina trots att årtionden har gått sedan jag sist sågs i livet, din hud ska jag känna där, ditt blod som strömmar i mitt, som för länge sedan hittade en annan väg upp till hjärtat – sitt eget, mitt och kärleksbarnets! din sång ska jag höra där, din röst som överröstar min hundrafalt när jag talar till mig själv i sömnen, men jag ska också få återuppleva ögonblicket då jag föddes som en ny människa bland människor, med ett nytt ansikte över det gamla, osett av alla ända tills det först sågs krackelera i det höga svartskimrande gräset bredvid ormtemplet, där den magiska quetzalfjädern sist sågs virvla runt för passadvinden – gyllengrön med färska blodfläckar i dunet, spår av tidlös, nära evig dödskamp och hunger, som min – nu stillad, när jag utan förvillad blick går vidare för att möta livet på allvar, med minnena som spröda frökapslar utkastade med full hand, likt vassa gruskorn, under mina redan sargade, bara fötter: att pånytt kunna gro och växa på den slutliga resan ut i verkligheten! vördnadens väg är som min väg också framtidens, alltid på flykt mot stjärnor som ingen annan än jag kan tända.
❦
- In the smoking mirror, we danced then fully naked and full of life, devoid of any want for the forbidden emotions —of eyes and skin of different hues! that more than just within jade woman’s heart would come to make us into one and the same being— you knew even then that I couldn’t see myself, you knew that I could only be seen by you as the faceless man I would eventually become, when the mirrored smoke had settled upon our soul-ravaged world like a death defying, ruthless cold hand, for in the beginning of life I chose, on the zócalo of many faces and voices, to see and hear only you in the dance of the dead— no one else.
- I den rykande spegeln dansade vi så fullt nakna och fulla av liv, helt utan att kunna sakna de förbjudna känslor – av olika färgers ögon och hud! som mer än bara i jadekvinnans hjärta skulle komma att göra oss till en och samma människa – du visste redan då att jag inte kunde se mig själv, du visste att jag bara kunde ses av dig som den ansiktslösa man jag skulle komma att bli, när spegelröken väl hade lagt sig över vår själsbestulna värld som en dödsdriven och hänsynslös kall hand, för att jag vid livets början valde att på de många ansiktenas och rösternas torg bara se och höra dig i de dödas dans – ingen annan.
Dikterna är hämtade från diktverket Vördnadens väg (2020). Vördnadens väg kommer att ingå i samlingsvolymen Livets bok och ges ut under 2025.