Minnets gräshoppor
“All mankind is us, whether we like it or not.” — Samuel Beckett
- As I now see more and more of man I understand his behavior less and less, as I now embrace his origin I understand that he’s not really from around here, as I now paint his face on mine I understand that it’s a life set apart from the next that I see, as I now dream his dreams I understand that my world long ago faded, withered away in the turmoil of trivialities, as I now pray with his might I understand that the greatest awe of all is as full of humility as the beginning of life is free from predetermination, as I now hold his hand I understand that it’s the last time we’ll meet before the locusts of memory begin to swarm from within— I haven’t forgotten and I will never forget that time actually stood still when I turned around and saw that he’d finally awoken from his lifelong sleep.
- När jag nu ser allt mer av människan förstår jag hennes beteende allt mindre, när jag nu omfamnar hennes ursprung förstår jag att det inte är härifrån hon kommer, när jag nu målar hennes ansikte över mitt förstår jag att det är en annan framtid än den kommande jag ser, när jag nu drömmer hennes drömmar förstår jag att min värld för länge sedan bleknat, tynat bort i myllret av trivialiteter, när jag nu ber med hennes kraft förstår jag att den största vördnaden av alla är lika full av ödmjukhet som livets uppkomst är tom på ödesmättnad, när jag nu tar henne i hand förstår jag att det är sista gången vi ses innan minnets gräshoppor börjar svärma i mitt inre – jag har inte glömt och kommer aldrig att glömma att tiden faktiskt stod stilla när jag vände mig om och förstod att hon äntligen hade vaknat ur sin livslånga dvala.
Dikten får inte reproduceras, distribueras eller överföras i någon form utan tillstånd från upphovsrättsinnehavaren. The poem may not be reproduced, distributed, or transmitted in any form without a copyright request.