Etlétl
“To remember is not to rehearse, but to hear what never has fallen silent.” — W. S. Merwin
- During the long vigil of the bereaved, I fled to where none of us dared escape, with the chameleon’s long shadow over my shoulder, I fled to where no other nectar but yours—the twenty-flower’s, was collected by the bees, no other voice but the wind singer’s was drowned out by the buzz of your ill-fated wingbeats: Etlétl—my beloved flower and song, I have now finally realized that I no longer need to remember you to be able to leave a new trace of time behind at the scene of the beautiful suicide— you are my closest death as I once was your most distant.
- Under de efterlevandes långa vaka flydde jag dit ingen av oss vågade fly, med kameleontens långa skugga över axeln flydde jag dit ingen annan nektar än din – tjugoblommans, fördes med bina, ingen annan stämma än vindsångarens överröstades av surret från dina olycksbringande vingslag: Etlétl – min älskade blomma och sång, jag har nu äntligen insett att jag inte längre behöver minnas dig för att kunna lämna ett nytt tidsspår kvar på den vackra självmordsplatsen – du är min närmaste död som jag en gång var din mest avlägsna.
Dikten får inte reproduceras, distribueras eller överföras i någon form utan tillstånd från upphovsrättsinnehavaren. The poem may not be reproduced, distributed, or transmitted in any form without a copyright request.