Om
“This is the strangest life I’ve ever known.” — Jim Morrison
John Douglas Andersson är en svensk oberoende poet som lever och andas mantrat ”Poesi som livet, livet som poesi” – en omskrivning av performancekonstens idé om ”Konst som livet, livet som konst”. För honom finns ingen gräns mellan dikt och vardag, mellan konstnärligt uttryck och livet självt. Språket är inte enbart ett verktyg, utan en förlängning av själva tillvaron; poesin är något som uppstår lika mycket i mötet mellan text och läsare som i skrivandets ögonblick. Han har gett ut tre diktverk: Ormmänniskan (2015), Det ordlösas gåva (2016) och Vördnadens väg (2020). Tillsammans bildar de en avslutad trilogi – en cyklisk helhet där början och slut speglar varandra. Efter detta har Andersson fortsatt att skriva, men trilogin står kvar som ett unikt monument över ett mångårigt poetiskt arbete.
Kan en poet beskrivas som en ”opoet”? Poesi som ”opoesi”? På samma sätt som 1960-talets performancekonstnärer kallade sig själva ”okonstnärer” – därför att konstverken levde genom dem och uttryckte livet i sig, bortom den medvetna viljan – kan Anderssons diktning förstås som ett uttryck för något som överskrider det personliga. Han använder inte själv sådana antonymer, men är övertygad om att poesin lever genom honom, på samma sätt som ”okonsten” levde genom okonstnärerna – en rörelse med egen kraft och egen vilja, något större än individen själv. Att läsa Andersson är därför inte bara att möta en poetisk röst, utan att träda in i ett universum där språket själv andas, förändras och fortsätter tala långt bortom nedskrivarens egen intention.
”I upprymdheten innan jag börjar skriva, i kärlekshuset när jag skriver, och i vemodet när jag skrivit klart, finns något mer subtilt än förnuft och känslor närvarande, något oidentifierbart, undermedvetet, eller kanske rentav omedvetet, som har sitt ursprung i en diametralt motsatt medvetandesfär, i en livsdikotomins andra hälft, en tvillingverklighet, ett spegelrike, som ligger mycket närmare odödlighetens än dödens, och som transcenderar sig självt och sin frånvändhet till att ge mig en ingång tillika utgång i livet oavsett om denna uttrycker min egen vilja eller inte. Jag lever genom poesin, som poesin lever genom mig…” — John Douglas Andersson
Biografi
John Douglas Andersson är född 1965 i Mellerud. Han växte upp i byn Rådanefors i södra Dalsland och på västkusten. Med undantag för skrivandet utgör hans levnad en flyktig om än intensiv historia; via bohemliv i Stockholm, kortvarig självexil i USA och Mexiko under vilken hans världsbild förändrades i grunden, ett liv på drift i Västsverige, familjeliv i Göteborg, fram till hans idag något tillbakadragna tillvaro på den dalsländska landsbygden.