Himmelsbladen
”Nu brinner dina drag som återsken i mina ögons brunnar.” — Paul Andersson
- In all that which none of us see, none of us hear, it’s not the demons that grin in the darkness or pluck the strings of the death lyre by ear, but the angels who, completely absorbed in their own reflections —your face and mine, pluck tones on another instrument, with nails as delicate as light, light as the warmest of sun rays—sprays your eyes and mine on the heavenly leaves—in jade green and sapphire blue, for the world to dance the dance of last hope on the first day of awakening and the many resemblances— the day when all doubt vanished forever, the day when you saw me fully illuminated cry over this life’s most fantastic gift—your love.
- I allt det där som ingen av oss ser, ingen av oss hör, är det inte demonerna som ler i mörkret eller stämmer strängarna på dödslyran efter gehör, utan änglarna som helt uppslukade av sina egna spegelbilder – ditt ansikte och mitt, fingrar ut toner på ett annat instrument, med naglar som de känsligaste av ljus, ljus som de varmaste av solstrålar – målar dina ögon och mina på himmelsbladen – i jadegrönt och safirblått, för världen att dansa det sista hoppets dans på uppvaknandets och de många likheternas första dag – dagen då allt tvivel försvann för alltid, dagen då du såg mig helt upplyst gråta över detta livs mest fantastiska gåva – din kärlek.
Dikten får inte reproduceras, distribueras eller överföras i någon form utan tillstånd från upphovsrättsinnehavaren. The poem may not be reproduced, distributed, or transmitted in any form without a copyright request.