Här
“We should meet in another life, we should meet in air, me and you.” — Sylvia Plath
- Here, I understand why the thin blanket falls off your naked body as you, like these opening words, now surrender all memories of carnal obsession to the few senses that have not yet awakened from their nocturnal slumber: you lie open to the world as the world lies open to you— here, I understand why the thin blanket falls off your naked body as you, like these closing words, now ascend in the morning light.
- Här förstår jag varför den tunna filten faller av din nakna kropp då du som dessa inledande ord nu lämnar kvar alla minnen av köttslig besatthet hos de få sinnen som ännu inte vaknat ur sin nattliga dvala: du ligger öppen för världen som världen ligger öppen för dig – här förstår jag varför den tunna filten faller av din nakna kropp då du som dessa avslutande ord nu uppgår i morgonljuset.
❦
- Here, I speak a language that only you can understand— the words echo, beat with muted wingbeats, between our illusions’ bloodshot sclerae, like an imago kissing your fully formed lips, very gentle and affectionate, until they merge with the void between our dreams’ dilated pupils.
- Här talar jag ett språk som bara du kan förstå – orden ekar, slår med dova vingslag, mellan våra illusioners rödsprängda ögonvitor, likt en imago som kysser dina fullbildade läppar, helt ömt och kärleksfullt, ända tills de dras ihop med tomrummet mellan våra drömmars utvidgade pupiller.
❦
- Here, I portray your self-image as a victim of life’s apparent absurdities, but soon realize that it’s my own divided perception of myself I've set out to seek to immortalize in a shadow world full of indistinguishable similarities.
- Här målar jag upp din avbild som offer för livets skenbara orimligheter, men inser snart att det är min egen tudelade uppfattning om mig själv jag gett mig ut för att söka föreviga i en skuggvärld full av oskiljaktiga likheter.
❦
- Here, everything rises up into a clear sky that instills new hope— gravity and love forever orbiting around the morning star like a quiet, slowly dawning belief in a fulfilled life for those who’ve consciously loved each other blindly since time immemorial.
- Här reser sig allting i en klar rymd som inger nytt hopp – dragningskraften och kärleken satt i evigt omlopp runt morgonstjärnan likt en stilla, saktgryende förtröstan om ett fullbordat liv för dem som medvetet älskat varandra blint sedan urminnes tider.
❦
- Here, I’m free and will always be until the day I no longer remember the setting sun before the night when you and I made love without bodies for the first time.
- Här är jag fri och ska så förbli tills den dag jag inte längre minns solnedgången före natten då du och jag älskade utan kroppar för första gången.
❦
- Here, in this mouth of dirt and expected taste of blood, I rest my tired argus eye, almost entirely hidden from the gaze of withdrawal and time— the one we, with a shared beginning and end, spent together in each of our own eccentric worlds—so close, yet so far apart, because I couldn’t bear your sensually bland morning kiss continuously being taken away from me.
- Här i denna mun av jord och förväntad blodsmak vilar jag mitt trötta argusöga, nästan helt gömt för abstinensens blickfång och tiden – den vi med en gemensam början och ett slut spenderade tillsammans i var vår egen excentriska värld – så nära, men ändå så långt ifrån varandra, för att jag inte kunde stå ut med att din sensuellt fadda morgonkyss alltjämt rycktes bort från mig.
❦
- Here, mistrust isn’t a way to escape for us who love— here, solitude is all we have left to fill with emptiness if we were to lose faith in ourselves and thus in each other.
- Här är inte misstron en flyväg ut för oss som älskar – här är ensamheten det enda vi har kvar att fylla med tomrum om vi skulle tappa förtroendet för oss själva och därmed varandra.
❦
- Here, I see what lies beyond what you saw when I turned around and looked back at what eventually became ours when you turned around and saw what lies beyond what I see— unknowingly.
- Här ser jag det som ligger bortom det du såg när jag vände mig om och blickade tillbaka på det som till slut blev vårt när du vände dig om och såg det som ligger bortom det jag ser – ovetandes.
❦
- Here, my nocturnal breath is the only thing I have left to lose, should you suddenly stop breathing through its complete darkness.
- Här är min nattliga andedräkt det enda jag har kvar att klä av mig om du plötsligt skulle sluta att andas genom dess täta mörker.
❦
- Here, you can feel my presence in the doubts that overcome you, when these words in this moment cast a new hermeneutic veil over the world and all its underlying metaphors, so that you, later in life, can find your way home, all by yourself and without doubt, in my absence.
- Här känner du min närvaro i tvivlen som kommer över dig, när dessa ord i detta ögonblick lägger ett nytt hermeneutisk skynke över världen och alla dess underliggande metaforer, för att du, senare i livet, ska kunna hitta hem, helt ensam och utan tvivel, i min frånvaro.
❦
- Here, resounds a dissonant high note meant to burn away all debris, all irregularities that surface with these words from the depths of your dormant mind —in mine, the sound has already found its own harmony.
- Här ljuder en dissonant hög ton som ska bränna bort allt skräp, alla oegentligheter som kommer upp till ytan med dessa ord från djupet av ditt slumrande medvetande – i mitt har ljudet redan funnit en egen harmoni.
❦
- Here, the moment has arrived for both of us to restrain the clear insight that loosens itself from our yet-unexperienced physical memories as forgetfulness irreversibly becomes one with the unconsciously experienced indifference.
- Här är stunden kommen för oss båda att lägga band på den klara insikt som lösgör sig från våra ännu oupplevda kroppsminnen då glömskan oåterkalleligen blir ett med den omedvetet upplevda likgiltigheten.
❦
- Here, you breathe me out as I breathe you in— my clear and unappeasable memory of you, making its last attempt to flee this lost but not shunned empery of heart and mind, will show whether I can hold my breath for more than one lifetime or not.
- Här andas du ut mig som jag andas in dig – mitt klara och oförsonliga minne av dig, gör sitt sista försök att fly detta förlorade men inte ratade sinne av maktfullkomlighet, kommer att visa om jag kan hålla andan under mer än en livstid eller inte.
❦
- Here and now, I form my image of you for posterity— there and then, you’ll get your image of me confirmed, so that you, without blindfold, can plunge into the horizon and drown in my unrecognizable state of twilight.
- Här och nu formar jag min bild av dig för eftervärlden – där och då kommer du att få din bild av mig bekräftad, så att du utan ögonbindel kan störta ner vid horisonten och drunkna i mitt oigenkännbara skymningstillstånd.
❦
- Here, the covert flight of tears from the blood on my clasped hands, is the sole means to reach behind the runaway cry’s grasp on the courage in your newly awakened face.
- Här är den förstulna gråtens flykt från blodet på mina ihopknäppta händer det enda sättet att nå bakom de förlupna tårarnas grepp om modet i ditt nyvakna ansikte.
❦
- Here, I linger at the outer mouth of your river basin until my time has run out with the fresh water of your inner rebellious sea—this sex glee of vivified moments in constant motion, where every gentle touch, every heavy breath, every new convulsive outbreak of divine nature is unlike anything else I've ever experienced in life.
- Här stannar jag vid ditt flodbäckens yttre mynning tills min tid har runnit ut med sötvattnet i ditt inre upproriska hav – detta könsnav av levandegjorda ögonblick i ständig rörelse, där varje lätt beröring, varje tung andhämtning, varje nytt konvulsiviskt utbrott av gudomlig natur inte är likt något annat jag tidigare upplevt i livet.
❦
- Here, the last lifeline extends along a new event horizon that doesn’t bend the light between us as darkness continues to thicken in our liberated yet still limited minds.
- Här går den sista livslinjen längs en ny händelsehorisont som inte kröker ljuset mellan oss då mörkret alltjämt förtätas i våra frigjorda men ändå begränsade sinnen.
❦
- Here, we see each other and understand that we’ve never before opened our eyes to the utterly beautiful and most fragile in the world.
- Här ser vi varandra och förstår att vi aldrig tidigare öppnat våra ögon för det absolut vackraste och mest sårbara i världen.
❦
- Here, I put on your mirror mask as you put on mine— two identical faces that weren’t created in the image of any god, but were born fully independent of time and space, of each other, in that drop of light we both now know always falls behind the black ridge of the sun.
- Här bär jag din spegelmask som du bär min – två identiska ansikten som inte skapats i någon guds avbild, utan fötts helt oberoende av tid och rum, av varandra, i den droppe ljus som vi båda nu vet alltid faller ner bakom solens svarta rygg.
❦
- Here, I no longer need to be afraid of the shadows to which I’ve forgone my wide-open eyes to be able to see you as a natural part of me and not as a separate reality.
- Här behöver jag inte längre vara rädd för de skuggor jag upplåtit mina vidöppna ögon åt för att kunna se dig som en självklar del av mig och inte som en separat verklighet.
❦
- Here, I choose not to forget the farewell I was about to bid you when you took a step out over my temporarily suspended pride and fell.
- Här väljer jag att inte glömma det farväl jag var på väg att ta av dig när du tog steget ut över min tillfälligt upphävda stolthet och föll.
❦
- Here, I no longer dress myself in the colors of desire —emptiness and uncertainty alike have deprived me of my subtle ability to dress the fleeting days of remaining passion in words, that could make my love for you easier and brighter, without losing its heavy and dark breath.
- Här klär jag mig inte längre i begärets färger – tomheten tillika ovissheten har berövat mig min subtila förmåga att klä återstodens bortflyende dagar av passion i ord, som skulle kunna göra min kärlek till dig lättare och ljusare, utan att förlora sin tunga och mörka andhämtning.
❦
- Here, my ethereal ink disappears from reality just as fast as your bodily fright turns pale in facing the moment when you wake up, disguised as someone other than yourself, yet completely unafraid, from this strange but beautiful nightmare.
- Här försvinner min eteriska svärta från verkligheten lika snabbt som din kroppsliga rädsla hinner blekna inför ögonblicket då du vaknar upp, förklädd till någon annan än dig själv men ändå helt orädd, i denna märkliga men vackra mardröm.
❦
- Here, I surrender nothing of what you see in me to the mourneress to do with whatever she wants— the only thing I surrender to her is the comfort you give me in her absence to do with whatever I want.
- Här överlåter jag ingenting av det du ser i mig åt gråterskan att göra vad helst hon vill med – det enda jag överlåter åt henne är den tröst du ger mig i min ensamhet att göra vad helst jag vill med.
❦
- Here, I’ll never forget that you've always felt much closer to my warmest oblivion than to my gravest memory of life.
- Här glömmer jag aldrig att du egentligen alltid stått närmare min ljummaste glömska än mitt svåraste minne av livet.
❦
- Here, the rolling force seems more evident and palpable than before, as our ecstatic bodies are broken free simultaneously from the hard grip of the elements— the healing and the rope have already lost their earthly power over love.
- Här är den rullande kraften mer påtaglig och synlig än förut, då den bryter loss våra extatiska kroppar samtidigt ur elementens hårda grepp – botandet och repet har redan förlorat sin jordiska makt över kärleken.
❦
- Here, you always stand in front of me in the light, even though I’ve never stood behind you in the darkness— who or what it is that beckons our intimacy to escape the apsis of this shadow world no one here sees, no one here will ever be able to see.
- Här ställer du dig alltid framför mig i ljuset, trots att jag aldrig ställt mig bakom dig i mörkret – vem eller vad det är som manar vår närhet att fly undan denna skuggvärlds apsis är det här ingen som vet, här ingen som någonsin kommer att få veta.
❦
- Here, I sing the great song of love in tears but still, facing the mirror of time, never allow myself to say I'm sorry for all the years that slipped away— hence my eyes bleed in anguish like yours to be able to cleanse us both from the guilt that completely uncovered covers our desperate future with self-inflicted wounds.
- Här sjunger jag den stora kärlekssången i gråt men tillåter ändå aldrig mig själv att framför tidsspegeln säga förlåt för alla de år som gick förlorade – mina ögon blöder så i ånger likt dina för att kunna rentvå oss båda från den skuld som helt obetäckt täcker vår aningslösa framtid med självförvållade sår.
❦
- Here, I reach again for everything that is hidden, but cannot and really don’t want to see that you've already closed your eyes to what inevitably will come if I cross every evasive glance, every stab by chance in the skin that you give me with the clearest iris colors of my doubt.
- Här griper jag igen efter allt som är dolt, men kan och vill egentligen inte se att du redan blundat för det som oundvikligen kommer, om jag genomkorsar varje ogripbar blick, varje blint nålstick i huden som du ger mig med mitt tvivels giftigaste irispilar.
❦
- Here, I love you more than all the acts and meanings I've come to bestow upon my dissociative life —the welcome end to all of that which I, as the word who became flesh, have experienced and written about, but no longer see.
- Här älskar jag dig mer än all akt och mening jag kommit att ge mitt dissociativa liv – det välkomna slutet på allt det där jag som människobliven upplevt och skrivit om, men inte längre ser.
❦
- Here, we face death together and forget, for a brief wonderful moment, that we’ve both actually lived a life in absolute solitude—forced into exile from our innate longing to become one with each other and come home, finally, to the unknown source of our shared origin.
- Här möter vi döden tillsammans och glömmer bort, för ett kort underbart ögonblick, att vi båda egentligen levt ett liv i absolut ensamhet – i ofrivillig exil från vår medfödda längtan att få uppgå i varandra och komma hem, slutligen, till vårt delade ursprungs okända källa.
“Show him every dawn and read to him endlessly.” — Ted Hughes
Dikterna får inte reproduceras, distribueras eller överföras i någon form utan tillstånd från upphovsrättsinnehavaren. The poems may not be reproduced, distributed, or transmitted in any form without a copyright request.