Solbarn

”Desde mis ojos insomnes mi muerte me está acechando, me acecha, sí, me enamora con su ojo lánguido.” — José Gorostiza

The winged creature of light awoke from its deep slumber to recreate all of this from nothing— the common insight into the extinction of the entire human race: with four hundred feathers in its robe, with a hymn to life in its heart, with an untarnished kernel of maize— the final seed of survival, in its beak, it spread its golden-green wings across the world.
Many died on the climate war battlefield, no one really knew what happened next, so the wounded quetzal bird flew away and never returned with life, listen! you triumphant mothers and fathers of this enslaved human race— what you brought to life or didn’t, will never again be part of this dazzling light’s eternal quest.
Challenge the liars! challenge those who lay claim to the power of hypocrisy and the numerous xenophobic ideals over all vanishing races’ flight from despair— they will all be welcomed into the light, yes, and in this way, never again be brought back here or remembered by those who, like the skin-flayed one, rose from the mental ashes of the dark-bearers’ self-ignited pyre of conscience.
Ljusets bevingade varelse vaknade ur den stora sömnen för att återskapa allt det här från ingenting – den gemensamma insikten om hela mänsklighetens utslocknande: med fyrahundra fjädrar i sin skrud, med en hyllningssång till livet i sitt hjärta, med ett oförädlat majskorn – det sista överlevnadsfröet, i sin näbb, bredde den ut sina gyllengröna vingar över världen.
Många dog på klimatkrigets slagfält, ingen visste egentligen vad som hände därefter, så den skadade quetzalfågeln flög iväg och återvände aldrig med livet, hör upp! ni triumferande fäder och mödrar till detta förslavade människosläkte – vad ni väckte till liv eller inte, kommer aldrig igen att få vara en del av detta bländande ljus eviga strävan.
Utmana lögnarna! utmana dem som gör anspråk på dubbelmoralens och de många xenofobiska idealens makt över alla försvinnande rasers friflykt från nöd – de kommer alla att välkomnas in i ljuset, ja, och på så vis aldrig igen kunna återbördas hit eller bli ihågkomna av dem som likt den skinnflådde reste sig upp ur den mentala askan efter mörkerbärarnas självantända samvetsbål.

❦

You see everything in me as I see everything in you, like a foretold omen hidden in plain sight— the dead and resurrected clown, banished high up in the ancient douglas tree! hanging head down, head down, down!
Life—to you, I call! you have fought for me to be able to free yourself from this conjunction of love sorrows: humanity—death, docility—breath, frailty—meth.
Creation and rebirth —no inner course to set here, yet we walk, walk henceforth to meet our enemy with hands and feet tied, tumbling headlong— no further peace treaties to enter for blood money, several days in a row, to deliberate with our nearest dead in fear of the first widespread sin: arrogance! like madmen, madmen —never to be seen again!
And thus, the blood of twins was shed! new genetic pairs cultivated in man—the sunchild of the ominous gash, with unknown light in his veins, traces from a celestial lump of clay that grew up from the anonymous mass grave of the gods.
Du ser allting i mig som jag ser allting i dig, likt ett förebådat omen som gömts undan helt öppet – den döde och återuppståndne clownen, bannad högt upp i det uråldriga douglasträdet! hänger med huvudet neråt, huvudet neråt, neråt!
Liv – till dig ropar jag! du har stridit för mig för att själv kunna frigöra dig från denna konjunktion av kärlekssorger: mänsklighet – död, ödmjukhet – nöd, sårbarhet – glöd.
Skapelse och pånyttfödelse – ingen inre väg att staka ut här, ändå går vi, och går så för att möta vår fiende med händer och fötter bakbundna, hals över huvud – inga ytterligare fredsuppgörelser att ingå för blodspengar, flera dagar i sträck, för att överlägga med våra närmast döda i rädsla för den först utbredda synden: högmodet! likt galna män, galna män – att aldrig återses igen!
Och så var det då spillt: tvillingblodet! nya genetiska par odlades fram i människan – det ominösa snittets solbarn, med okänt ljus i sina vener, spår från en celest lerklump som växte sig upp ur gudarnas anonyma massgrav.

❦

Year after year I’ve sought among silences and voids to find a fault in the creation stories about the true dwelling place of man: finally, I can see the truth we shut our eyes to—a nightmarish apathy in which our self-image can sneak around entirely unnoticed, completely alone, yet not devoid of companionship, to unabatedly stare straight into the darkness and its shrill scream’s black reflection— much like the crack, heard by ear at life's end, akin to the highest note of revered hope in the absolute silence of the deaf.
Be open to the good-heartedness of lovers— it’ll stay with you forever if only you dare to live your life in favor of humility and not waste a single moment on envy or any other fleeting delusions' hidden intentions.
Death—to you, I call! let me be the first to see the underworld and return here, without any doubt whatsoever of escaping man’s petty attempt at playing god, in longanimous wait of an even greater and deeper love: the heart in which no lack of empathy has ever been hidden in any form of goaded sleep.
I bless the night when, compassionately, I open up my heart to the penitents’ transgressions, likewise, I curse the day when, indifferently, I turn away my head from their confessions.
År efter år har jag sökt bland tystnader och tomrum för att hitta en brist i skapelseberättelserna om människans egentliga hemvist: äntligen kan jag se sanningen vi blundar för – en mardrömslik apati för vår avbild att smyga omkring alldeles obemärkt i, helt ensam, men egentligen inte utan sällskap, för att oavkortat kunna stirra rakt in i mörkret och dess gälla skriks svarta spegelbild – mycket lik sprickan, öronhörd vid livets slut, som en högsta ton av tillbedjansvärt hopp i de dövas absoluta tystnad.
Var lyhörd för de älskandes goda vilja – den kommer att stanna hos dig i evighet om du bara vågar leva ditt liv i ynnest för ödmjukheten och inte slösa bort ett enda ögonblick på avundens eller andra flyktiga villfarelsers dolda avsikter.
Död – till dig ropar jag! låt mig bli den förste att se underjorden och återvända hit, utan några som helst dubier om att gå fri från människans lilla gudalek, i tålmodig väntan på en än större och djupare kärlek: hjärtat i vilket ingen brist på empati någonsin har legat dold i någon form av ofrivillig dvala.
Jag välsignar natten då jag medkännande öppnar upp mitt hjärta för de sannfärdigas brott, jag förbannar likaså dagen då jag likgiltig vänder bort mitt huvud från deras bekännelser.

Dikterna är hämtade från diktverket Solbarn. Solbarn kommer att ges ut under 2025.