Längsta skugga
“Tell me what you see vanishing and I will tell you who you are.” — W. S. Merwin
- When I opened my eyes and saw you— you, who didn’t really know me, my longest shadow of thought (a suppressed memory), ensnare yourself in something that made no sense, for any of us to follow or just cleanse the nasty faces off of old sacrosanct remnants—a self-image of unknown origin, cut open by medieval times and the sharpest of consecrated words, a deed that could not be real if it weren’t for those damned candle lights that always died out when I closed my eyes and saw you— again, come running out from the distant past, like a desperate plea before God, or any other false deity, with clasped, dirty hands, around the blood-clotted innermost room of yet another helpless child’s violated heart.
- När jag öppnade mina ögon och såg dig – du, som egentligen inte kände mig, mina tankars längsta skugga (ett förträngt minne), snärja in dig själv i något som inte hade någon mening, för någon av oss att följa eller bara skölja bort de vidriga ansiktsuttrycken från gamla helgonlika lämningar – en avbild av okänt ursprung, uppskuren av medeltiden och de knivskarpaste av välsignade ord, en handling som inte kunde vara verklig om det inte vore för de förbannade stearinljusen som alltid slocknade när jag slöt mina ögon och såg dig – igen, komma springande ut ur det avlägsna förflutna, likt en desperat vädjan inför Gud, eller någon annan falsk gudom, med knäppta, skitiga händer, runt det blodlevrade innersta rummet i ännu ett hjälplöst barns skändade hjärta.
Dikten får inte reproduceras, distribueras eller överföras i någon form utan tillstånd från upphovsrättsinnehavaren. The poem may not be reproduced, distributed, or transmitted in any form without a copyright request.